livet.

Att livet ska vara så fucking orättvisst hela jävla tiden,
snack om att det finns en gud isåfall är han nog fan inte en god en.
Ska jag bedja till någon som kan ta mitt liv eller någon utav mina
kära bara genom att blinka? Ska jag bedja till någon som tillslut ändå
kommer ta mitt liv, så KANSKE jag får komma till hans ''paradis''
näe skulle fan inte tro det.
Mirakel som kan hända är endast tur att han inte va där och hann göra
något innan.

Jag tror inte på gud, jag förstår mig inte på folk som gör. Iof det är väl skönt
för dom att kunna ha en utväg, gör dom något dumt så genom att 'be'
en bön så är det okej. ''Gode gud jag ångrar mig'' så är det okej, nej inte i
verkliga livet men det är ju som sagt skönt för dom att tro att livet är så.
'' Jag tog livet av en människa, jag tog barnet från en mor, en mor från sitt barn
men eftersom jag ångrar mig så är allting okej''
Nej så är det inte. Gör man idiotiska saker så får man fan ta straffet för det.
jag säger inte att alla som gör något dumt är onda det är klart man kan ångra något
man gjort men efter man ångrar det så blir man inte ängel för det, man får kämpa för
sin plats någonstans inte bara be en bön så är det okej, nej så funkar det fan inte i verkliga livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0