26 Mars 2010.

Jonathan San Pedro Dinamarca.

Du hann inte ens fylla 17 år förens du blev en av stjärnorna.
Saknar dig något sjukt, saknade dig när du va vid liv jag
önskar att vi hade hålt våra löften om att träffa varandra och
inte skjutit upp dom hela tiden. Stunderna vi delade va värt allt
skolkande. När vi låg och sov vid Braås sjön mitt i hösten
bara för att franska va det värsta vi visste,  alla cappuccinosarna
vi delade, alla gånger du låg oh sjöng för en, alla gånger du
fick en att skratta vad som än vad fel fick du en att allitd
se det på den ljusa sidan eller mera den roliga sidan<3.
Jag bara ligger och hoppas på att det inte va du att dom
tagit fel att du är hemma hos någon annan bara.
Det går inte att tänka sig att du inte va odödlig all
skit du har kunnat smita igenom varför inte detta okså?
Varför ska det hända just dig, varför inte någon ond människa
för det va just det du inte va du va en helt underbar jävla
människa och jag hoppas du vet hur många det va som verkligen
älskade dig. Jag hoppas du är med oss och hjälper oss igenom
detta, hjälp din familj dom behöver det.
Vila i frid bland dina stjärnor min vän.<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0